Utanför själva staden, som då låg mellan staketgatorna, ”tullarna”, fanns det stångjärnshammare och jordbruk. Ett av jordbruken söder om staden var gården Presterud, som omnämns för första gången i 1540 års jordebok, dess tidigare historia är okänd.

Vid 1600-talets början var Presterud en relativt obetydlig gård men kom med tiden att utvidgas och en stor del av det område som senare togs i anspråk för regementet A9 hörde till Presterud. När Drottning Christina gjorde BRO till stad 1642 bodde det ca 200 personer här. Den nya hamn- och sjöfartsstaden fick namnet Christinehamn och kom att bli Sveriges viktigaste centrum för järn- och träexport.

Vid 1700-talets mitt blev gården herrgård och ägdes 1756 av fru Clara Lysell. När dottern Clara och hennes man Nils Jakob Gerdslovius tog över var man av tjänstestaben att döma en av de större gårdarna i socknen. Här fanns sex pigor, en dräng, en drängpojke samt torpare och ladugårdsfolk. Gerdslovius flyttade år 1774.

År 1787 övertogs gården av handelsman Lars Rudman som byggde om och skapade den nuvarande herrgårdsbyggnaden.

År 1806 såldes gården till brukspatron Wahlund som snart överlät den till sin måg, brukspatron Carl David Löthner och hans hustru Ulrika Wahlund.

År 1872 inköptes Presterud av jägmästare Carl Eberhard Wolff med frun Carolina Charlotta Wilhelmina Buchholz. Carl Eberhard Wolff blev med tiden föreståndare för en skogsskola som etablerades 1876 och som var av största betydelse för både Värmlands och Örebro län. Vid skolan fanns två plantskolor, en för prydnadsträd och en för barrträdsplantor. Vidare fanns här en tjärdal, klängstuga för avvinnande av frön ur kottar med mera. Totalt utexaminerades 189 skogsvaktare vid Presterud.

År 1903 köptes Presterud av brukspatron A. J. Juhlin. Fem år senare såldes gården vidare till grosshandlare Arvid Jansson och bankdirektör Oskar Rudbeck som i sin tur överlät köpet av Presterud till staden för samma summa. Staden var ägare av Presterud fram tills dess att Bergslagens artilleriregemente etablerades i området på 1940-talet.

Under den första tiden var marken utarrenderad och herrgårdsbyggnaden tjänade som förvaltarbostad. Sista åren innan regementets övertagande drev Svenska Turistföreningen vandrarhem i byggnaden.

Under andra hälften av 1900-talet och fram till nedläggningen av regementet tjänade herrgårdsbyggnaden som officersmäss.

Kristinehamn kommun övertog fastigheten i samband med avvecklingen av regementet 2004.